Så tokigt det kan bli!

I lördags var det dags. Då skulle vårt hemska uterum rivas. Vi har längtat sen i våras på denna dag. Jonas var ut tidigt på morgonen och började skruva loss plast- och plåttaket. Pappa dök upp efter någon timme och tillsammans gick det fort för dem att få ner allt utom stommen och dörrarna. Tyvärr gick det inte perfekt hela vägen.
Efter 3 timmar så ramlar Jonas ner från taket till utrummet då stegen gled iväg för honom och han landade med höften på den. Ett fall på drygt 2 meter. Jonas hade sjukt ont och kunde inte sitta upp och knappt ligga så jag kunde inte skjutsa honom till akuten utan vi fick ringa på ambulans. Efter några timmar på röntgen ringer han och säger att höftkulan har tryckts in och krossat bit av väggen som är runt kulan. För att kunna pussla ihop väggen igen så måste han till Akademiska i Uppsala och opereras, vilket kommer ske på onsdag. Därefter är det 6 veckor där han inte får stödja på benet och ytterligare 6 med rehab.

Vilken höst det blev. Inte riktigt som vi tänkt men vad spelar det för roll. Det kunde ju gått mycket värre än så här. Just nu är det mest Ester som går och letar efter pappa. Vi ska åka och hälsa på honom idag så att hon får träffa honom.

Här börjas rivningen

Här slutas rivningen för Jonas del